IRRI -.-
Halloj alla mindre glada (känner inte för att hälsa på er glada idag för ert liv leker antagligen ftm)!
Jag tittade nyss på min whiteboard tavla och såg att jag har röntgen imorrn då jag ska in på Södersjukhuset för att röntga min arm.. bajs bajs bajs!! Asså jag vill verkligen inte!! För det första så är det jobbigt som det är att åka tåg in och dessutom behöver jag vakna tidigt på morgonen så jag kommer antagligen vilja döda någon imorgon. OCH så har jag en jättekonstigt sjuksköterska som begär kramar av mig innan hon åker på semester. Sen så har hon ibland FÖR urringad tröja (borde inte läkare ha läkarkläder på sig?) så man ser rakt in på hennes behag... -.- asså seriöst vafan?? Jag älskar kramar, verkligen det gör jag, men kom igen!! Jag känner inte bruden och så trycks hennes tuttar under mina (japp, hon är lite kortare än mig)....
Min arm är fullt frisk, jag har fanemej boxats med den utan att den har gått av! Jag klarar mig!
Vill ni veta något mer? Jo, min huvudläkares andedräkt stinker nå fruktansvärt. It´s KILLING ME SOFTLY (bra låt förresten).
Asså det är så jävla underbart att klaga för asså banne vad jag har mycket att klaga om! Ibland vill jag bara att världen ska DÖÖÖÖÖÖÖ.....!!! Så att jag kan sitta där ensam på stubben i skogen och tjura.. Jag vill att zombies attackerar världen och låter mig bli deras konung så att jag kan gå runt och röka på hur mkt jag vill.
SERIÖST!! VAD FAN ÄR DET MED MIG!!??
Jag tror jag vet varför jag är dryg o trött o förbannad. Typ för att i söndags när jag kom hem till Väsby igen så stod det en bil utanför mormor. I bilen satt ingen mindre än min pappa, han hade precis lämnat av brorshan och jag kan svära på att han såg mig men inte fan kom han ut o hälsade på mig inte. Jag är fortfarande skitsur för incidenten när vi var hos honom för ett par veckor sen, men fan han kunde juh ha hälsat! Och kommit fram o pratat eller NÅGONTING!! Iaf så jag hade känt att jag lever och att jag finns. Jag fattar inte. Jag har inte pratat med honom någonting sen den helgen, men jag förväntar mig att han ska komma till mig och säga förlåt för det han gjorde.
Han är min pappa och fan vad jag mår dåligt över att inte vara älskad av honom för den jag är. Det gör verkligen ont, ont i själen. Det är lätt för människor att säga: "du behöver inte en sån jävla idiot i ditt liv" men ni förstår inte hur det är att försöka stänga ut ens pappa ur ens liv. Jag hatar honom samtidigt som jag saknar honom och längtar efter hans kramar och kärlek till mig. Jag saknar till och med att han kallar mig "princessa" eller "lillagumman".. Fan asså jag är så jävla less på att det ska vara så struligt.
Jag har min mamma, fast egentligen är hon inte heller helt 100 procentig, för jag kan inte prata med henne om allt även fast jag så innerligt hade velat kunna göra det. Men icke...
Aja, det blev ett jäkla långt inlägg,men nu ska jag fan sluta upp med att sura o deppa.
Vi ses!
// Shanie
Jag tittade nyss på min whiteboard tavla och såg att jag har röntgen imorrn då jag ska in på Södersjukhuset för att röntga min arm.. bajs bajs bajs!! Asså jag vill verkligen inte!! För det första så är det jobbigt som det är att åka tåg in och dessutom behöver jag vakna tidigt på morgonen så jag kommer antagligen vilja döda någon imorgon. OCH så har jag en jättekonstigt sjuksköterska som begär kramar av mig innan hon åker på semester. Sen så har hon ibland FÖR urringad tröja (borde inte läkare ha läkarkläder på sig?) så man ser rakt in på hennes behag... -.- asså seriöst vafan?? Jag älskar kramar, verkligen det gör jag, men kom igen!! Jag känner inte bruden och så trycks hennes tuttar under mina (japp, hon är lite kortare än mig)....
Min arm är fullt frisk, jag har fanemej boxats med den utan att den har gått av! Jag klarar mig!
Vill ni veta något mer? Jo, min huvudläkares andedräkt stinker nå fruktansvärt. It´s KILLING ME SOFTLY (bra låt förresten).
Asså det är så jävla underbart att klaga för asså banne vad jag har mycket att klaga om! Ibland vill jag bara att världen ska DÖÖÖÖÖÖÖ.....!!! Så att jag kan sitta där ensam på stubben i skogen och tjura.. Jag vill att zombies attackerar världen och låter mig bli deras konung så att jag kan gå runt och röka på hur mkt jag vill.
SERIÖST!! VAD FAN ÄR DET MED MIG!!??
Jag tror jag vet varför jag är dryg o trött o förbannad. Typ för att i söndags när jag kom hem till Väsby igen så stod det en bil utanför mormor. I bilen satt ingen mindre än min pappa, han hade precis lämnat av brorshan och jag kan svära på att han såg mig men inte fan kom han ut o hälsade på mig inte. Jag är fortfarande skitsur för incidenten när vi var hos honom för ett par veckor sen, men fan han kunde juh ha hälsat! Och kommit fram o pratat eller NÅGONTING!! Iaf så jag hade känt att jag lever och att jag finns. Jag fattar inte. Jag har inte pratat med honom någonting sen den helgen, men jag förväntar mig att han ska komma till mig och säga förlåt för det han gjorde.
Han är min pappa och fan vad jag mår dåligt över att inte vara älskad av honom för den jag är. Det gör verkligen ont, ont i själen. Det är lätt för människor att säga: "du behöver inte en sån jävla idiot i ditt liv" men ni förstår inte hur det är att försöka stänga ut ens pappa ur ens liv. Jag hatar honom samtidigt som jag saknar honom och längtar efter hans kramar och kärlek till mig. Jag saknar till och med att han kallar mig "princessa" eller "lillagumman".. Fan asså jag är så jävla less på att det ska vara så struligt.
Jag har min mamma, fast egentligen är hon inte heller helt 100 procentig, för jag kan inte prata med henne om allt även fast jag så innerligt hade velat kunna göra det. Men icke...
Aja, det blev ett jäkla långt inlägg,men nu ska jag fan sluta upp med att sura o deppa.
Vi ses!
// Shanie
Kommentarer
Trackback
