I en annan del av Märsta

Hade sjukt kul igår med mina kompisar xD
Vi bestämde oss för att åka till Arlanda och äta på Donken där *random eller?*
Ialla fall, jag tänkte dela med mig en historia som jag tyckte var sorglig men alla andra menade att den var fin. 

På bussen på väg till Arlanda så sitter Olivia och jag pratar om allt från himlen och jord. Visste ni att det finns en man som måste skicka hotbrev för att hans flickvän fick ett kärleksbrev ;)
Då börjar en äldre man som sitter brevid mig berätta om när han var ung.

M: Jag tycker att det är så härligt att ni tjoar och tjhimar. När jag var i er ålder så hade jag några vänner och vi var exakt som ni. Skojade om allt mellan himmel och jord. När vi gick ut så hade vi en sista kväll och åt middag tillsammas och skrattade. 
Sen så såg vi inte varandra längre, inte förs på återträffen 25 år senare. Efter 25 år kunde vi fortfarande skoja och skratta tillsammans trots att vi har skaffat familjer och barn.
J: Vad trevligt! =)
M: Ja, jag och mina vänner är så lika er. Inget har förändrats sedan jag var ung. Så det jag vill få fram är att man ska leva i nuet med sina vänner.

Vi tackar för den fina historien, kliver av bussen och säger hejdå till mannen.  
Det gör mig alltid lika glad när främlingar bara börja prata med än. Det ger mig en så lätt perspektiv på livet. Allt behöver inte vara så komplicerat med press och oskrivna regler. 

Nu ska jag ialla fall fortsätta med mitt liv med alla mina vänner och familj som gör livet värt att leva :D
LML <3
// Jenny

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0