School = Hell...
Hej hej bloggen!
Som ni kanske märkt, så har humorn tagit ett steg bakåt för att släppa fram våra andra sidor, såsom allvaret, och oron. Vi kan inte förväntas vara roliga hela tiden. Men jag tänker ändå inte be om ursäkt för det. Slöseri med tid enligt mig.
I alla fall, så blev jag lite inspirerad av Burr att skriva om gymnasieval (även fast hon skrev om nationella provet i kemi). Tänker meddela att jag slutar bry mig om vad andra tycker, och ska sluta försöka göra alla andra nöjda. Och med det beskedet kan jag säga att jag skippar gymnasiet. Dumt? Nej.
Det är inte för mig helt enkelt, och bara för att man inte går gymnasiet behöver inte det betyda att man inte kan få jobb. Visst, man får börja med låga löner och slita som fan, men man jobbar sig upp, och kan sluta med att vara chef någonstans eller så. Och jag vet människor som gått gymnasiet och ändå inte fått ett jobb som garanterar bra lön osv, utan som fått börja på lägsta nivå och jobba sig upp. Gymnasiet är för dem som är beredda att plugga i flera år för att åstadkomma något.
Och ärligt talat får jag ångest av bara tanken att jag måste fortsätta plugga. Jag klarar knappt som det är att gå till min nuvarande skola (som vissa kanske har märkt, så har jag varit borta väldigt mycket). Det är väldigt jobbigt på grund av att så mycket har hänt under mina tidigare skolår som gjort att jag verkligen hatar den miljön. Så för att klara av att leva och inte gå och ta självmord, tror jag att det är bäst om jag jobbar ett tag, sen får vi se hur det blir i framtiden.
Jag känner att gymnasiet skulle förstöra den lilla kontroll jag fått över mitt liv, och skulle förstöra den lilla självkänsla jag sakta byggt upp sedan jag flyttade ifrån Holmsund. Under nio års tid har jag blivit tvingad att genomgå tortyren som kallas för att gå i skolan, men nu vill jag göra mina egna val. Och det är att skippa gymnasiet.
Det jag vill i livet är att kunna publicera en bok som får ett hjärta att klappa i bröstet och man tappar andan, den ska ge hopp till andra människor som har det svårt att det finns något bättre. De ska kunna läsa boken, och försvinna ur verkligheten i några timmar och drömma sig bort.
Sen finns det även annat jag skulle tänkas kunna försörja mig på, som att teckna och kanske även fotografering. Men inget av det här vill jag gå i skolan och utbilda mig till, för jag vet att då skulle jag formas att göra något på ett eget sätt, och eftersom att jag är så lättpåverkad av andra så skulle jag inte klara av att bryta mig ur det mönstret. Plus att det känns hundra gånger bättre att kunna säga att jag är självlärd.
Allt för mig för den här gången.
P.S Även fast jag önskar att jag kunde skippa nian också, det sista av terminen som är kvar, så går det tyvärr inte. Jag får försöka att i alla fall skrapa ihop G i alla ämnen. Kommer sänka mig rejält, men för en gångs skull, så bryr jag mig faktiskt inte.
Som ni kanske märkt, så har humorn tagit ett steg bakåt för att släppa fram våra andra sidor, såsom allvaret, och oron. Vi kan inte förväntas vara roliga hela tiden. Men jag tänker ändå inte be om ursäkt för det. Slöseri med tid enligt mig.
I alla fall, så blev jag lite inspirerad av Burr att skriva om gymnasieval (även fast hon skrev om nationella provet i kemi). Tänker meddela att jag slutar bry mig om vad andra tycker, och ska sluta försöka göra alla andra nöjda. Och med det beskedet kan jag säga att jag skippar gymnasiet. Dumt? Nej.
Det är inte för mig helt enkelt, och bara för att man inte går gymnasiet behöver inte det betyda att man inte kan få jobb. Visst, man får börja med låga löner och slita som fan, men man jobbar sig upp, och kan sluta med att vara chef någonstans eller så. Och jag vet människor som gått gymnasiet och ändå inte fått ett jobb som garanterar bra lön osv, utan som fått börja på lägsta nivå och jobba sig upp. Gymnasiet är för dem som är beredda att plugga i flera år för att åstadkomma något.
Och ärligt talat får jag ångest av bara tanken att jag måste fortsätta plugga. Jag klarar knappt som det är att gå till min nuvarande skola (som vissa kanske har märkt, så har jag varit borta väldigt mycket). Det är väldigt jobbigt på grund av att så mycket har hänt under mina tidigare skolår som gjort att jag verkligen hatar den miljön. Så för att klara av att leva och inte gå och ta självmord, tror jag att det är bäst om jag jobbar ett tag, sen får vi se hur det blir i framtiden.
Jag känner att gymnasiet skulle förstöra den lilla kontroll jag fått över mitt liv, och skulle förstöra den lilla självkänsla jag sakta byggt upp sedan jag flyttade ifrån Holmsund. Under nio års tid har jag blivit tvingad att genomgå tortyren som kallas för att gå i skolan, men nu vill jag göra mina egna val. Och det är att skippa gymnasiet.
Det jag vill i livet är att kunna publicera en bok som får ett hjärta att klappa i bröstet och man tappar andan, den ska ge hopp till andra människor som har det svårt att det finns något bättre. De ska kunna läsa boken, och försvinna ur verkligheten i några timmar och drömma sig bort.
Sen finns det även annat jag skulle tänkas kunna försörja mig på, som att teckna och kanske även fotografering. Men inget av det här vill jag gå i skolan och utbilda mig till, för jag vet att då skulle jag formas att göra något på ett eget sätt, och eftersom att jag är så lättpåverkad av andra så skulle jag inte klara av att bryta mig ur det mönstret. Plus att det känns hundra gånger bättre att kunna säga att jag är självlärd.
Allt för mig för den här gången.
P.S Även fast jag önskar att jag kunde skippa nian också, det sista av terminen som är kvar, så går det tyvärr inte. Jag får försöka att i alla fall skrapa ihop G i alla ämnen. Kommer sänka mig rejält, men för en gångs skull, så bryr jag mig faktiskt inte.
Kommentarer
Trackback
